Vi gifte oss i pingst, vi spenderade bröllopsnatten på hotel J i Nacka Strand. Minipillren låg kvarglömda hemma i badrummet...
Så det var då det skedde! Redan så tidigt som i v4 (två veckor efter sannolik befruktning) kände jag mig allmänt trött och illamående.
Antog att det betydde att mensen var på G. Hade ju bara haft en riktig cykel sedan amningens avslutande. Röda faran kom aldrig och
så innan midsommar gjorde jag ett test (borde då varit 5+1) som inte visade något. Det kändes skönt, har ju inte planerat att bli gravid
igen, så här kvickt! Efter några timmar slog testet om och visade positivt, läste chockad på förpackningen där det stod att ett negativt
test som senare visar positivt är negativt. Puh! Mår fortfarande ganska dåligt, svagt illamående och trött!
26/6 Var hos MVC idag, för att dubbelkolla huruvida jag är gravid eller ej. I fredags gjorde jag ett test med förvirrande resultat, så det ska bli skönt att få veta nu. Först ett svagt streck och BM sa att hon inte visste hur hon skulle tyda det. Men efterhand blev det starkare och det var ingen tvekan om saken. Jag är gravid igen! Filippa har just fyllt 11 månader. Blandade känslor.
5/7 Det är lika varmt idag. Redan innan klockan blivit 9 är det 25 grader varmt ute. Känns inget kul att vara mamma idag, tålamod = noll och minsta lilla ansträngning och jag attackeras av illamående och yrsel. Ska baka paj, marinera kött och göra grillsås till imorgon, då vår nästan 1-åring ska firas Det känns fortfarande overkligt, trots att symptomen är så tydliga, att jag är gravid igen.
12/7 Stökig natt, men fick ändå sova ganska länge. Goda vänner har fått barn i natt - en son. Hoppas vi kan åka till och hälsa på den lille!
Mår illa mest jämt och känner mig väldigt eländig.
Åker till USA för att vara där på kombinerad semester + jobb för Thomas del. Flygresan blir en pärs, med en väldigt sjuk Thomas, men fram kom vi till slut. Bor i ett hus ute i Princeton, New Jersey. Nybyggt område, klassiskt amerikanskt men trevligt. Det är otroligt varmt, 35-40 grader. Mina föräldrar och bror kommer över på besök.
Åker hela sällskapet upp till Boston och vackra Cape Cod. Mår ganska bra nu, om jag får småäta på nektariner, druvor eller dylikt.
Tar det lugnt, shoppar och åker runt och ser oss omkring. Vårt resesällskap åker hem, nu ska vi vara här själva i 4 veckor till. Längtar faktiskt hem lite smått redan.
Mår inte så illa längre, men är så trött. Sover dagligen middag tillsammans med Filippa, ca 2-3 timmar varje dag. Somnar som en stock vid 9 på kvällen. Inte så roligt just nu.
Nu börjar illamåendet faktiskt vara sällsynt, och redan har man glömt hur jobbigt det var! :) Njuter av att vara hemma med Filippa, snart ska jag ju börja jobba. Tror mig känna första sparken.
Livet här är rätt ensamt på dagarna, ganska långtråkigt med shopping och promenader som enda alternativen... Mår i alla fall bra nu och känner mig roligare som mamma och fru.
Vi har flyttat in till NYC, denna sista vecka här i USA. Underbart med lite omväxling även om jag längtar hem väldigt mycket. Så mycket nytt som ska påbörjas, inskolning på dagis, nytt jobb, ultraljud mm. Ingen tvekan om att det är sparkar jag känner. En del fladder, men också rena kickboxningar som gör jätte"ont" och kommer plötsligt.
Vecka 17 blev en lång vecka eftersom ultraljudet visar på ett BF-datum den 1 mars istället för 21 februari som vi trott. Blev flyttad hela 8 dagar, men jag tror nog mer på ett barn i februari ändå... Men det är ju inget som jag bestämmer över. Ultraljudet visar i alla fall en frisk liten krabat, med alla fingrar, tår, armar och ben på plats. Lillhjärtat slår med alla sina fyra kammare på plats. Moderkakan ligger framtill och BM tror inte på mig när jag säger att jag känt sparkar sedan v14. Det är verkligen förunderligt. Nu börjar det nog såsmåningom sjunka in att vi ska ha barn igen. Underbart!
Börjar jobba, och ärligt talat så tänks det nog inte så mycket vare sig på magen eller några eventuella krämpor. Det är faktsikt skönt att bara låta tiden rusa förbi, utan att vara helt fixerad vid vecko- och dagnummer. Mår jättebra nu, hoppas förstås det ska fortsätta.
Börjar komma in i nya jobbet. Har fått ökad aptit och det är härligt att få äta lunch utan att behöva kasta i sig maten eller behöva dela den med någon klåfingrig ettåring :)
Halvtid, vilket känns helt absurt. Har nog kanske nu börjat inse att barn blir det! Först tog det ett tag att smälta att jag var gravid igen, men nu börjar den verkligen bebislängtan komma. Härligt faktiskt.
Filippa sjuk mer eller mindre denna vecka, en förkylning som sen blir öroninflammation. Thomas har åkt till USA vilket gör det hela ganska jobbigt iom att vi inte kan dela på vabbandet.
Inleder veckan med att träffa andra blivande marsmammor på klassiska vetekatten. Jättetrevligt, men visst känns det annorlunda den här gången nu när man är omföderska. Känner igen många av funderingarna om vagnar, föräldrapenning, ta reda på kön, babykläder osv. Börjar känna mig tröttare, mer sliten på kvällarna. Funderar på om järnvärdet börjat rasa, ska till BM först om 3 veckor...
Är på extra ultraljud på Sibyllekliniken enkom för att ta reda på om det är en pojke eller flicka i magen. Det är en pojke! Känns konstigt att se sig själv som "pojkmamma" när man nu är "flickmamma". Hursomhelst känns det roligt att veta, känns som man får en extra chans att ta till sig den nya familjemedlemmen (något jag kan ha dåligt samvete för att jag inte "hinner med" i vardagen). Genast kommer hela namndiskussionen upp igen - Didrik lutar det åt just nu. Tiden flyger förbi, är väldigt trött om kvällarna men som sagt det mesta rullar på och tiden går.
Träffar Anna på MVC för första besöket sedan inskrivningen. Berättar att jag känner mig trött nästan jämt, hb-värdet helt ok även om det sjunkit från 133 till 119. Järntabletter...förstås... Pratar en del om den nya förlossningskliniken BB Stockholm som nyligen öppnat. Ska fundera till nästa gång om vi vill vara där eller på den "gamla" förlossningen + bb-hotellet. Känner mig kluven eftersom jag vet hur bra det var förra gången, men jag känner också att BB Stockholm verkar ha en bra strategi för att få de födande att känna sig trygga osv. Det kändes också skönt att veta att hela Danderyds Sjukhus ger mig som tillhörande deras upptagningsområde platsgaranti. En del att fundera på i alla fall.
En lång vecka, pga av nya saker på jobbet kan jag inte jobba hemma något, och fyra dagar på kontoret känns i kroppen. Har även börjat känna av att ryggen blir stel och trött, kanske lite tendens till foglossning, men vill inte tro det... Mycket sparkar, helst vid läggdags. Mysigt att få somna till det :) Vi börjar riva ner vårt kök, eftersom det i mitten på nästa ska komma ett nytt. Ser fram emot det, även om det blir mycket jobb och ganska omständigt att vara utan kök i över en vecka.
Vi bor i ett kaos, köket i vardagsrummet och mikromat alla dagar i veckan. Det känns trist att inte kunna julpynta och så inför första advent. Min mamma fyller år så det blir traditionsenligt middagsfirande i Skuru. Känner mig annars ganska pigg och fräsch just nu.
Köket är klart nu i slutet på veckan, det tog alldeles för lång tid. Rebecca har fått barn, förlossningen har gått jättebra och det hörs på henne att hon tagit "revansch" på sin jobbiga förlossning med Hannah. Själv funderar jag också mycket på förlossningen, men det är lång tid kvar.
Köket är nu klart, även alla smådetaljer! Superfint! Luciafirande på dagis, min lilla tomtenissa är förstås sötast av alla :) Träffar Anna på MVC igen, går igenom värdena och får lite bannor för att jag inte börjat med järntabletterna än. Järnvärdet har dock gått upp till 129. Vi pratar massor om hur det är att känna att man inte hinner med i graviditeten, att man redan "kan" allt och det bara känns som en transportsträcka till förlossningen. Till tredje advent har vi bjudit in vänner på glögg och senare på kvällen kommer släkten hit för att fira min 29-årsdag. Roligt att så många vill komma även om det förstås blir en del jobb både före och under tillställningen.
Filippa har blivit förkyld igen så jag passar på att vara hemma och vabba för att slippa smitta ner barnen på dagis lagom till jul. Vi har en mysig vecka hemma, pysslar, bakar och handlar julklappar. Stannar hemma hela veckan, även om det för Filippas skull förmodligen inte hade behövts. Hämtar dagisfotona, åhh så fina!!
Jul! Härligt. Eftersom jag varit hemma hela veckan innan så blir det inte stressigt eller jobbigt att få till allt som man vill ha det. Känner dock att kroppen inte vill vara med riktigt hela dagarna som jag skulle... Jättetrött på kvällarna. Nu är det "bara" tio veckor kvar, men det är alldeles för lång tid. Hittills har tiden gått fort, men nu börjar det vara segt. Det är trist att vara gravid!
Skönt att vara ledig och bara måna om familjen. Nyårsfirandet sker tillsammans med andra julibarnsfamiljer. Jättetrevligt och sent förstås. Det känns nu som att magen växt mycket och plötsligt. Naveln har redan ploppat ut, vilket den knappt gjorde i v40 när jag väntade Filippa. Enligt räknaren är det 58 dagar kvar nu, otroligt. Tror nu att vi bestämt att bebisen ska heta Maximilian, men kallas för Max redan från början. Känns som det var svårare att hitta något bra namn den här gången...
Sedan nyår har jag varit hes och haft rethosta vilket såsmåningom övergår till bihåleinflammation. Samtidigt är Filippa är också sjuk, med över 40 graders feber (vilket hon aldrig haft förut). Inget av detta känns speciellt bra "tajmat", då Thomas åker iväg på tjänsteresa till New York för att vara borta 12 dagar. Känns bitvis väldigt ensamt och ledsamt, men det går. Jag äter penicillin och Filippa får komma till örondoktorn som nu konstaterar Filippas femte öroninflammation. BM besök, har gått upp ca 10 kilo i vikt. Värdena är bra, även hB't som varit lite halvdåligt.
Nu börjar det kännas bättre, vilar ut hos mina föräldrar över helgen. Jag är på lite bättre humör, men nu har Thomas blivit dålig - borta i New York! Så efter en stunds funderande så bestämmer vi att han ska åka hem några dagar tidigare. Det känns lite eländigt just nu och graviditeten kommer, som vanligt, på undantag. Får höra av Rebecca att både Oliver och troligtvis Hannah haft RS-virus, det är troligtvis detta som även vi haft.
Nu är vi nog friska och vi hoppas att alla bakterier är borta nu. Jobbar min första hela vecka på länge, det känns jättekul! Jag har fått ett eget litet "uppdrag" i ett stort projekt. Jag kan jobba hemma mycket, vilket är skönt då kroppen inte alltid vill lika mycket som man kanske skulle vilja. Letar igenom Filippas gamla bebiskläder, sorterar och gör iordning skötbordet. Har även skrivit en lista på packning till den berömda BB-väskan.
Hos BM Anna som är mer intresserad av att prata om förlossning och amning än om hur värdena ser ut (de ser bra ut). Känner mig på topp! BM skriver i journalen att jag gillar att vara gravid, håller inte helt med men låter henne hållas :) Jag och Thomas går på föreläsning på DS om hur det är att föda barn på BB Stockholm, Gudrun Abascal är som vanligt väldigt inspirerande och BB Stockholm låter onekligen som himmelriket för en födande kvinna!
Sista veckan på jobbet. Tyvärr får Filippa och även jag och Thomas magsjuka och jag vabbar de två sista dagarna (talande för hur min korta tid i arbetlivet varit känns det som...). Har funderingar på namn igen, Maximilian känns inte rätt helt plötsligt. Johan som är det givna andranamnet kanske får bli tilltalsnamn ändå?
Jaha, så var man mammaledig igen då. Det känns helkonstigt, men jätteskönt. Firade första dagen med att sova till 12! :) Annars är veckan fulltecknad med diverse luncher med Sara, Vickis, Therese och Ylva, det gäller att hinna med så mycket som möjligt innan bebis kommer! Visning på BB Stockholm - jag är helsåld! :) Carina ringer och berättar att de fått barn nu äntligen. 2 veckor över tiden kom han äntligen, lille herr Jönsson! Förlossningen slutade väldigt dramatiskt och det känns förstås jobbigt för dem. Eftersom jag själv hade en sån positiv upplevelse av min första förlossning känns detta som en sorg även för mig.
Andra veckan utan jobb, känns skönt. Sover mycket de dagar som Filippa är på dagis. Det känns i kroppen att vila är bra, orkar en hel del på dagarna; luncha, shoppa etc :) men det är lite tyngre på kvällarna. Då brukar jag sitta med TNS-apparaten någon halvtimme timme och det är så skönt! Även nu, när det bara är drygt en vecka kvar till BF så känns det helt overkligt att vi snart har två små barn. Jag känner mig väldigt förberedd och peppad inför förlossningen (har jag väl iofs varit sedan Filippa föddes...), men det är ändå overkligt.
Jaha, det här ska alltså vara sista veckan? Det magiska datumet - 1 mars - är på fredag. Det känns väldigt overkligt och det känns inte som jag ska föda barn vilken dag som helst. Att Thomas jobbar mycket bidrar ju inte heller direkt till att man hinner tänka och fundera så mycket. Har en del kraftiga sammandragningar på kvällarna, men inga andra tecken.
BF-dagen passerade utan närmare funderingar eller depp. Var hos Anna, för kanske sista gången. Alla värdena ser bra ut och Anna önskr mig lycka till inför helgen...