|
|
|
|
Mamma fortsätter berätta: Efter att ha mätt och vägt Filippa, samt klätt henne i de obligatoriska landstingskläderna och i övrigt gått igenom och klarat "utcheckningstestet" så blev jag och Filippa körda genom kulverten till Hotell Mörby som är DS Patienthotell. Vi fick rum 501, ett stort dubbelrum med utsikt över sjukhustaken. Första besöket från barnmorskan berättar jag att jag är angelägen om att få amningen att fungera och att jag i övrigt mår bra, trött förstås. På kvällen kommer nyblivna mor- och farföräldrar samt morbror och faster och hälsar på och dinerar med oss i kafeterian. Vi äter en ganska smaklös kyckligfilé, men sitter mest och förundras över underverket - du är ju söt! Under kvällen och natten har vi hjälp av en barnmorska, hon är gullig visar oss hur man använder Esskanappen (silikoninlägg) som ska hjälpa Filippa att gapa ordentligt och sedan suga med hjälp av tungan. Mjölken har ju inte runnit till och Filippa blir v ä l d i g t arg när hon måste kämpa för att få mat. Huvudet far fram och tillbaka, benen sprattlar vilt och argt. Jag känner mig väldigt stressad, men är inte beredd att ge upp. Natten går och vi får sova några timmar. Dagen därpå kommer familjen Ganebo och hälsar på. Vilgot, 9 månader, ser så jättestor ut i jämförelse med Filippa som sover lugnt och fridfullt i sin lilla plastsäng på hjul. På kvällen kommer mormor och morfar igen samt gammelmormor som blir glad över att få hålla vårt mirakel i famnen. Ett gulligt litet guldhjärta får du som födelsepresent. Natten innebär mer strul och kämpande med amningen, nu ger vi också urpumpad mjölk och tillägg så att fröken håller sig mätt och pigg. Nästa dag är en lugn dag - inga besökare och vi kan koncentrera oss på amning, amning och amning. Det går allt bättre, trots mycket frustration och gråt. Suveräna barnmorskor ger mig hopp om att det s k a fungera. Läkarbesök som visar att mamma och pappas älskling "ser fin ut". Vikten är 3600 blankt. På tisdagen kommer familjen Palmquist på besök, även lilla Lisa (10 månader) ser stor och vuxen ut. Vi fikar nere i restaurangen. Vi övar och trilskas mer med amningen, mjölken har runnit till ordentligt nu och det verkar finnas tillräckligt och mer därtill :) Eftersom allt börjar kännas bättre och vi båda längtar hem bestämmer vi oss för att åka hem dagen därpå. Onsdag och dags att åka hem. Barnmorskan tar PKU-testet, inte det minsta litet gnäll trots att det är mycket blod som ska pressas fram från en litenliten hand. Det gör ont i mitt hjärta, men det går bra i alla fall och vi får ytterligare anledning att vara stolta :) Utcheckningsvikten är 3630g snart tillbaka vid utgångsläget. Vi köper amningspump och har attiraljer för att se till att amningen kommer funka även hemma. Det känns underbart men nervöst att åka iväg hemåt i bilen. |
|
|
